TroHoppKärlek

Jag satte fröna i torsdags förra veckan.

Ni vet vad jag gör, när jag inte bloggar.

Tur det finns barnlås i alla fall, men ett hällskydd är på sin plats nu också.
Mammas busgumma! <3
PS. Påpeka inte att hällen är smutsig, för jag stör mig redan ohälsosamt mycket på det (städst(n)örd).

http://carinadenfina.blogg.se/images/2012/pic_202209088.jpg">http://carinadenfina.blogg.se/images/2012/pic_202209088.jpg" class="image">

Är jag tillbaka!
Nej, då, jag skojar bara. Fast jag är ju tillbaka i och för sig, men vad jag menade med rubriken var att jag äntligen fått mina squashfröer i jorden. Det blev ett par krukor och det blev både gröna och gula.
Spännande!
Jag blev så nöjd med mina vanliga gröna förra året, så nu vill jag såklart vara ännu värre.
Bär frukt åt mig nu, härliga grön(gul)saker!

Jag har varit och jobbat extra idag, vilket är välbehövligt, så det kändes bra.
Förhoppningsvis blir det mer sådant för mig i maj, för nu måste vi investera i en ny tvättmaskin också.
Inte lätt att vara huvudförsörjaren, men det var ju så jag ville ha det. En tid i alla fall. Så nu gäller det att hänga med och köra på.
Kom igen nu för faan, Carina!
Bjuder på lite twittrande också, som extra krydda på denna dagen.

Jag skriver som så många andra bloggmammor har gjort innan mig, "bloggen får ta smällen när ingen tid eller ork finns över", därav de låga antalet blogginlägg i veckan.
Att mobilblogga fungerar inte heller och jag vet inte om det beror på min mobil, eller på blogg.se:s app.
Irriterande är det i vilket fall som helst.
Jag känner mig alldeles handikappad när jag inte får ut mina inlägg.
Men snart är det maj, sköna maj, sköööönaaa maaaj!
Då blir det säkert ljusare tider, jag får köpt mig en ny dator någon gång och den gamla, hederliga bloggmamman är tillbaka på banan igen.
Under tiden får ni nöja er med sporadiska inlägg och ett gäng söta bilder på min underbaraste dotter.
Vi har varit hos mormor och morfar och bland annat tittat på den fina Magnolian och vi har även grejat hemma i trädgården med att beskära rosor, körsbärsträd och hälla ut mer ny jord i rabatterna.
Sedan har jag även försökt laga vår tvättmaskin ett par gånger idag, för den har haft mage att gå sönder och således har jag även svurit en hel del åt den också.
Men....
Snart är det maj, sköna maj, sköööönaaaa maaaaaaaaaj!
Det gäller att se möjligheterna och inte svårigheterna, som min vise far brukar säga!
Och vi är friska, det är det viktigaste!


Mammas vackra lilla gumma!

Jag kommer alltid att göra det som är bäst för dig.
<3

Jag har försökt mobilblogga hela helgen, men det har tyvärr inte fungerat (så nu är väl du glad, Anders?! :p).
Jag vill passa på att mysa och umgås så mycket jag kan med Jasmine på helgerna, eftersom det blir så lite tid över att ses på vardagarna, när jag jobbar.
Ska det vara så här?
Ska man behöva träffa sina barn så här lite?
Jo, om jag vill leva som vi gör nu, så finns det inte så många fler alternativ, än att vinna på lotto.
Annars hade jag fått sänka mina standardkrav drastiskt, flytta till ingenstans eller hitta en annan inkomstkälla.
Framtiden får utvisa hur det blir.
Jag har i alla fall umgåtts med min lilla gumma mycket i helgen och så har jag lagt resten av tiden på hushållssysslor som inte hinns med på veckodagarna.
Sebbe har i stort sett arbetat hela söndagen med att klippa och rensa häcken och igår bytte han till sommardäck på bilen.
Jag hade givetvis velat fått gjort en massa fler saker också, men det är som en mycket vis människa alltid säger till mig när vi ses och jag beklagar mig över denna problematiken, - "Du måste acceptera att du inte kan göra allt just nu!" Ändå så sitter jag där och säger nästan exakt samma sak nästa gång vi ses.
Lustigt.
Sådant är livet, vi lär så länge vi lever.
Jag jobbar i alla fall på att stressa ner inombords, så att inte min dotter blir lika tokig som jag.
Det är den största anledningen av alla, att försöka ändra på mig och förbättra mig.
Nog om det nu.
Nu ska jag återgå till att gosa med Jazzy.
God kväll på er!

Lördagskvällen tillbringades för övrigt i soffan med choklad som gäller just nu, Plopp-glass och en av mina favoritserier, Kommissarie Lewis.
Jag älskar den serien och särskilt när det förekommer exakt likadana matbordsstolar som vi har i den och när en del bär Hunter-stövlar.
Ja, jag är löjlig, men jag har ett ÖGA för detaljer. :)

Idag pratades det på Kulturnyheterna om Riikka Pulkkinen som skrivit boken Sanningen bland annat och den handlar om tre generationer kvinnor och hur mycket de påverkas av varandra.
Jag misstänker att jag kommer att finna denna boken väldigt intressant.
Dels för att jag själv har börjat tänka mer och mer på hur mycket jag har och fortfarande påverkas av min mor och indirekt och direkt av min mormor och även hur min dotter i sitt led påverkas av det genom mig och sin mormor, min mamma.
Ja, ni förstår.
Ett väldigt intressant ämne, om ni frågar mig.
Dessutom så är författarinnan född samma år som jag och det gör det hela ännu roligare.
Ännu en bok som jag planerar att införskaffa och ta mig igenom inom kort.
Listan är lång nu.


Jag håller för övrigt fortfarande på att traggla mig igenom Hundraåringen som hoppade ut genom fönstret och försvann, som jag inte alls finner lika bra, som alla fantastiska omdömen jag hört och läst om den.
Smaken är som baken.

Jag är en sådan där person, som bara måste vara utomhus, när det är fint väder.
Jag förstår mig inte riktigt på alla dessa människor, som hellre sitter inne när det är strålande sol på utsidan.
Nåväl, alla är vi olika och tur är väl det.
Respektera varandra, det måste vi alltid.
Idag har jag varit ute och gått (jag är en sådan där som måste ha motion och frisk luft för psykets skull också, men det tror jag är vanligt för homo sapiens överlag, även om vissa hävdar motsatsen) och efter det grejade jag i trädgården.
Nu börjas det!
Trädgårdspysslandet.
Snälla, få inte ångest nu, alla ni som inte grejat ute idag!
Det finns så det räcker och blir över av den varan.
Hur som helst, så lade jag på ny jord och kogödsel i rabatterna och så sådde jag några blomfröer.
Vi får se om de tar sig, när jag direktsår.
Jag planterade även om ett par Mårbacka-pelargoner, som övervintrat? i källaren, eller vad tror ni?
Jasmine hjälpte mig bära jord och vattenkannor, samt pinnar och stenar.
Jag tror dessutom att vi kan ha fått en aning färg av solens strålar, vilket om något, vittnar om våren och sommarens härkomst.

Ni vet vad jag pysslar med, när jag inte bloggar.
Jag twittrar!
Men pass på, det kan hända att jag slår på stort och publicerar ett "riktigt" blogginlägg idag också.
Väl mött!

Jag har haft flera intressanta och givande diskussioner på jobbet den senaste tiden.
Jag har även fått flera tips på både böcker och filmer av arbetskamrater och jag gillar det.
Jag tycker särskilt mycket om när jag får tips på böcker och filmer som tar upp ämnen som genus och jämställdhetsfrågor, som ni alla vid det här laget säkert vet, ligger mig varmt om hjärtat.
Nu börjar jag skörda frukten av mitt missionsarbete.
Nu är jag feministen med stort F på jobbet, The Feminist, Da Feminist och jag är glad att jag har blivit hörd av andra människor. 
Även om jag kanske inte i regelrätt mening omvänt någon, så har jag ändå spridit mina tankar och värderingar.
En av böckerna som jag blivit tipsad om är Spelet : en inträngande analys av raggningsexperternas hemliga sällskap av Neil Strauss.
Den handlar om en raggningsmetod som kvinnor inte kan motstå. Den behandlar också psykologin kring hur män och kvinnor fungerar.
Tjejer gör lumpen för att de är lesbiska av en Kungsbackatjej vid namn Pauline Wennergren är ett annat tips jag fått.
Hon har skrivit en bok om hur klimatet var i lumpen i en mansvärld som sådan.
Och så har jag själv velat läsa Den onödige mannen av Erik Helmersson länge.
Den handlar om pappan Peter som dras med dåligt samvete, maktlöshet och rädsla, som förvandlas till ett ursinne, precis som för så många andra män runt omkring honom.

Och Bodil Malmsten, varför har jag aldrig läst något av henne.
Det är dags nu!


För övrigt så är dagens/veckans/kanske månadens ord som jag snappat upp av en upplyst jobbarkompis och som jag snarast kommer att börja tillämpa, "pk".
Det där är inte PK!
Om ni inte vet vad det betyder, så uttrycker jag mig som en klasskamrat från barndomen nyligen gjort, "googla det".

När jag kom hem från jobbet idag, så var Jasmine fullt upptagen med att titta på en film, där hon själv spelade huvudrollen.
Busfröet!

Nu har jag en rejäl glöd med bottenfyr, så nu lägger jag in en av de största vedklabbarna!


Där du!

Idag är det plötsligt alldeles grått på himlen, det regnar och Elvis har skitit inne.
Obehagligt, otrevligt och allt sådant.
Jag drar på mig martyr-one-piecen, sätter mig och tittar ut genom fönstret med tom blick efter att jag städat undan och drömmer om allt jag skulle köpa om jag vann på lotto (Postkodlotteriet då, eftersom jag aldrig spelar på något annat).
Är det vanligt (skriver inte "normalt", för vem bestämmer vad som är det?) att vara en martyr-drömmare, eller tillhör jag en minoritet?
(Bild snodd av Ginny & Anna.)